Får tjänstemän och politiker fatta beslut som bryter mot lagen? Naturligtvis inte. Då begår de nämligen själva ett lagbrott.

Peter Sörensen skriver om legalitets- och objektivitetsprincipen. Om hur det är ett lagbrott att fatta lagvidriga beslut.

Nyligen har du som följer Karlstadpartiet kunnat läsa om hur vi kritiserat kommunen för deras beslut att godkänna så kallade tidsbegränsade bygglov för uteserveringspavilongerna på Kungsgatan. Och om att vi till och med överklagat dem. bakgrunden till vår kritik handlar om att vi anser att dessa beslut bryter mot lagen. Tidsbegränsade bygglov får nämligen, såvitt vi erfar, bara ges till behov som är av tillfällig karaktär. Som t ex baracker under tiden man bygger om en skola. Man får inte ge tidsbegränsade bygglov för ett behov eller åtgärder av permanent karaktär eller i avvaktan på framtagning av en detaljplan med syfte att göra åtgärden permanent. Lagen är supertydlig på det området. Och rättpraxis och prejudicerande domar i Mark- och miljödomstolen likaså.

Men se det tycks de ledande politikerna och tjänstemännen i Karlstads kommun fullkomligt strunta i. De verkar tycka att de kan hitta på egna regler och göra lite som de vill. Kanske känner de sig trygga bakom det faktum att ett beslut om bygglov bara kan överklagas av så kallade sakägare, vilket ofta är synonymt med grannar. De vill säga du och jag och vi som bor i kommunen har inte överklaganderätt. Inte ens när det gäller bygglov på stora torget, den kanske mest offentliga och allmänna plats vi har och har haft genom historien i vår stad. Och när det gäller Kungsgatan tycks man tillsammans på förhand ha sett till att inga grannar skulle överklaga. Jag misstänker att så är fallet.

Men får man verkligen som statsanställd fatta beslut som bryter mot lagen? Nej. Naturligtvis får man inte det. Då begår man nämligen själv ett lagbrott. Och detta framgår tydligt av två principer i den så kallade Förvaltningslagen, en svensk lag som reglerar förvaltningsmyndigheternas verksamhet. Lagens syfte är att människor som är föremål för myndighetsutövning ska behandlas rättvist och demokratiskt. Dessa två principer, som skulle kunna benämnas en sorts grundpelare i den demokratiska rättsordningen, heter objektivitetsprincipen respektive legalitetsprincipen. Och för dig som medborgare är de en god idé att känna till vad de två principerna handlar om. Så jag har här, från den utmärkta sajten Förvaltningskultur, sammanställt lite information som jag hoppas du tar dig till att läsa. Se det som en sorts demokratiskola.

1. LEGALITETSPRINCIPEN.
Legalitetsprincipen innebär att myndigheternas verksamhet måste ha stöd i rättsordningen, till exempel lagar och förordningar. Som statsanställd ska du också känna till och följa de regler som gäller i just din myndighets verksamhet. Medborgarna ska vara säkra på att myndigheterna följer reglerna.

Myndigheterna måste ha stöd i reglerna för verksamheten
Den viktigaste aspekten av legalitetsprincipen är att myndigheterna måste ha tydligt stöd i rättsordningen för sina åtgärder. Det gäller inte bara den del av verksamheten som handlar om att fatta beslut som påverkar enskilda, utan all verksamhet som en myndighet bedriver.

Förutom att en myndighet måste ha författningsstöd för sina beslut eller åtgärder, måste den också kunna visa vilken regel den har använt sig av i det konkreta fallet. Det är viktigt för att enskilda som påverkas av myndigheternas beslut ska kunna förutse och förstå utgången. Sedan 2018 finns kravet på stöd i reglerna i förvaltningslagen, som också anger att ett beslut måste motiveras.

“Förutom att en myndighet måste ha författningsstöd för sina beslut eller åtgärder, måste den också kunna visa vilken regel den har använt sig av i det konkreta fallet. Sedan 2018 finns kravet på stöd i reglerna i förvaltningslagen, som också anger att ett beslut måste motiveras.”

Vissa saker måste meddelas i lag
Legalitetsprincipens krav på regelstöd innebär också att våra rättigheter får ett starkare skydd. Ingrepp och begränsningar av våra grundlagsskyddade fri- och rättigheter får bara ske genom lag och under vissa specifika förutsättningar. Regeringen kan inte i en förordning bestämma om att begränsa yttrandefriheten. Vissa andra rättigheter kan inte begränsas alls – till exempel får tortyr eller dödsstraff aldrig förekomma. För regler som är betungande för den enskilda räcker inte förordningar, utan de måste ha stöd i lag. Till exempel måste en skyldighet för den enskilde att betala skatt beslutas av riksdagen genom lag.

Du måste känna till de regler som verksamheten berörs av
Enskilda påverkas av myndigheternas åtgärder och beslut. Ibland handlar det om myndighetsutövning, till exempel beslut om att en enskild person ska betala en avgift eller får ta emot ett ekonomiskt bidrag. Då är det viktigt att alla kan lita på att myndigheten tillämpar reglerna på ett korrekt sätt. En viktig aspekt av legalitetsprincipen är att du som statsanställd känner till och följer de regler som är relevanta för just ditt uppdrag och din myndighets verksamhet. Här ser det olika ut i olika delar av statsförvaltningen och vissa verksamheter och myndigheter har fler och mer detaljerade regler att följa.

Alla myndigheter måste också utifrån sina specifika uppdrag skapa interna regler för att fullgöra sina uppdrag. Sådana regler, rutiner och policyer måste vara relevanta och verksamhetsanpassade. De bör inte vara alltför detaljerade och onödiga dubbelregleringar bör undvikas. En arbetsordning behöver exempelvis inte upprepa vad som framgår av myndighetsförordningen. Regelverken måste också spridas i verksamheten så att alla anställda som ska tillämpa dem förstår deras innebörd.

Du måste kunna principerna för tolkning
Reglerna är inte alltid tydligt utformade och det är inte alltid självklart hur du ska tolka dem. Ibland kan det uppfattas som att olika regler är oförenliga och det kan uppstå svårlösta konflikter mellan dem. Då finns det en rad olika tolkningsprinciper som ger dig vägledning för hur sådana konflikter ska lösas. Till att börja med så har reglerna en hierarkisk ordning. Denna ordning innebär i korthet att grundlag går före lag som i sin tur går före förordningar. Men det finns också undantag från den hierarkiska ordningen. Ett exempel är att det i 4 § förvaltningslagen uttryckligen står att avvikelser både i andra lagar och i förordningar går före skrivningarna i förvaltningslagen.

En annan tolkningsprincip innebär att reglerna i nyare lag går före äldre. Ytterligare en princip säger att mer specifika regler har företräde framför de som är mer allmänt hållna. Du som statsanställd måste vara bekant med grunderna för de här tolkningsprinciperna för att kunna tolka och förstå de regler som gäller för din myndighets verksamhet. Detta hjälper dig att förstå hur regeringsformen, förvaltningslagen och grunderna för en god förvaltning förhåller sig till varandra och till andra regler.

2. OBJEKTIVITETSPRINCIPEN.
Alla statsanställda ska agera sakligt och opartiskt. Du måste därför vara uppmärksam på intressekonflikter som kan uppstå. Det bidrar till att upprätthålla förtroendet för myndigheterna och staten.

Du ska vara saklig och opartisk i all verksamhet
Objektivitetsprincipen innebär att myndigheterna är skyldiga att i alla lägen agera sakligt och opartiskt. Denna objektivitet måste prägla även sådant som ligger utanför det rena beslutsfattandet.

Objektivitetsprincipen kan också tolkas som ett förbud. Det är förbjudet att som statsanställd se till andra intressen än dem du ska tillgodose. Det är också förbjudet att fatta beslut på andra grunder än vad som framgår av reglerna i det aktuella fallet.

“Det är förbjudet att som statsanställd se till andra intressen än dem du ska tillgodose. Det är också förbjudet att fatta beslut på andra grunder än vad som framgår av reglerna i det aktuella fallet.”

På ett allmänt plan är det här ganska enkelt. Du som arbetar i en myndighet får helt enkelt inte ta hänsyn till ovidkommande saker när du fattar ett beslut. Du får till exempel inte låta vänskapsrelationer, familjeband eller personliga uppfattningar påverka dig. Men i praktiken blir det komplicerat med alla de situationer, beteenden och företeelser som går att knyta till objektivitetsprincipens krav. Exempel på situationer där objektiviteten blir komplex är situationer där det kan förekomma jäv, frågor om hur myndigheterna hanterar anställdas bisysslor eller frågor om hur du som statsanställd bemöter allmänheten.

Kravet på saklighet hänger samman med legalitetsprincipen
Att vara saklig handlar om att du begränsar vad ett beslut kan grundas på. Det handlar också om att behandla alla lika och om att myndigheterna ska hålla sig till sina uppdrag.

Kravet på saklighet hänger samman med legalitetsprincipens krav på stöd i regelverket. Det beror på att lagar och regler ofta ger dig ett visst utrymme att göra bedömningar. Exempelvis får vissa typer av tillstånd endast beviljas till lämpliga sökande, men av reglerna framgår ofta bara till viss del vad sådan lämplighet är. Det kan till exempel vara krav på att ha en stabil ekonomisk ställning. Då måste du som handläggare bedöma vad det innebär i det enskilda fallet. Kravet på saklighet sätter gränsen för hur långt du kan gå i din bedömning och vad du kan grunda ditt beslut på. Det får till exempel inte spela in att den som söker tillståndet varit otrevlig eller inte velat samarbeta. Det innebär att du som handläggare inte kan låta dina personliga uppfattningar eller intressen ligga till grund för bedömningen.

Att vara saklig innebär också en plikt för myndigheten att vara konsekvent i beslutsfattandet och behandla likvärdiga fall lika. Det är till exempel inte sakligt att ge en sökande extra service och förmåner i ett fall och samtidigt neka andra samma typ av förmån i ett annat fall.

Kravet på saklighet handlar också om att du som arbetar på en myndighet inte ska ägna tid och kraft åt sådant som ligger utanför dina skyldigheter och åligganden.

Se där. Har du orkat ända hit så vill jag ge dig en eloge. Bra jobbat! Att vi som medborgare har grundläggande kunskaper om lagarna är en förutsättning för att den svenska demokratin ska fungera. En central del i regeringsformen, där det beskrivs hur Sverige ska styras, är att all offentlig makt utgår från folket. Den demokratiska styrkedjan består av folket, riksdagen, regeringen och förvaltningen. I nämnd ordning. Med folket menas du och jag och alla andra som bor i Sverige. Med förvaltningen menas här alla myndigheter. Som till exempel kommunen.

Så. Var är vi nu i fallet med uteserveringarna? Vi har överklagat besluten om byggloven till länsstyrelsen och de har avslagit överklagandet med motiveringen att vi inte är sakägare. Det beslutet kommer vi att överklaga vidare. Vi anser nämligen att det borde vara rimligt att vi som politiskt parti representerat i kommunfullmäktige eller som enskilda medborgare rimligen borde få överklaga ett beslut som innebär att privata företag gör anspråk på vårt finaste offentliga rum, stora torget. En plats som varit allmän offentlig plats för medborgarna i Karlstad allt sedan staden grundades 1584. Och innan alla överklaganden är slutligt behandlade vinner inte besluten om de tillfälliga byggloven laga kraft.

Vi har också begärt en så kallad laglighetsprövning hos Förvaltningsrätten av beslutet. En laglighetsprövning är ungefär vad det låter som. En prövning av om beslutet är förenligt med svensk lag. Legalitetsprincipen alltså, som du just läst om. Huruvida de tar upp ärendet vet vi ännu inte. Vi har också skrivit ett öppet brev till stadsbyggnadsdirektör Martin Hollertz och stadsbyggnadsnämndens ordförande Anders Tallgren (s) i ärendet. Och bett dem förklara i vilket lagrum de hittat stöd för sitt beslut.

Och så har vi en så kallad interpellationsdebatt i ämnet på fullmäktige den 24 maj. Det ska bli mycket intressant att höra Anders Tallgren (s), med utgångspunkt i legalitets- och objektivitetsprincipen, och i Plan- och bygglagen, motivera på vilken lagtext han och hans nämndkollegor grundat sitt beslut. Mötet går att följa online. Lyssna gärna om du är nyfiken.

Vi kommer dessutom att agera på flera sätt. Och detta återkommer jag till i ett kommande inlägg. Vi kan inte ha tjänstemän och nämnd- eller fullmäktigeledamöter som fattar beslut som bryter mot svensk lagstiftning. Gör det trots allt det är det vår plikt som medborgare att stå upp för den svenska demokratiska modellen. För legalitetsprincipen och objektivitetsprincipen. Makten utgår ju som bekant från folket. Från dig och från mig.

Hälsningar,

PS. Handlar vårt agerande om att vi inte gillar uteserveringar? Självklart inte. Vi älskar uteserveringar. Och vill gärna se fler av dem. Men vi älskar också demokratin. Och tycker det är viktigt att vi värnar de svenska rättsprinciperna. OM detta handlar vårt agerande i detta fall. Här finns en del jobb att göra i Karlstad som vi ser det. Därför var värnandet av rättssäkerheten en del av det partiprogram vi gick till val på. Och vi tänker hålla det vi lovade. DS