Helgar ändamålet medlet? Även när medlet är ett lagbrott?

Helgar ändamålet medlet, även när det gäller lagbrott? Frågar sig Peter Sörensen (KPL).

De senaste veckorna har vi i Karlstadpartiet fört en ganska intensiv kamp för strandskyddet ute på Skutberget. Som ni säkert läst i tidningarna har kommunens teknik- och fastighetsförvaltning satt igång bygget av en lekpark på strandskyddat område, nästan ända ner i strandlinjen, utan att ha sökt strandskyddsdispens. Detta trots att de rimligen bör ha vetat att en sådan dispens var nödvändig att söka. Genom att agera på det vis man nu gjort har man begått ett miljöbrott. Den juridiska termen för det man gjort sig skyldig till kallas “brott mot områdesbestämmelserna”. Och lagen det handlar om kallas Miljöbalken.

När vi första gången såg att ett bygge påbörjats och insåg att ingen strandskyddsdispens sökts, blev vi både förvånade och förskräckta. Jag minns hur jag och min partikollega Eva-Britt med hjärtat bultande i bröstet och med tårfyllda ögon gick bland grävmaskiner, byggstaket och rotvältor. Och frågorna staplades på varandra. Vad är det som händer? Får man göra på det här viset? I kommunens namn dessutom. Att agera så efter alla de turer och all den kritik som figurerat kring kommunens planer för Skutberget kändes som en gigantisk maktdemonstration. Som om kommunen ville visa oss att “Titta, vi gör precis vad vill!”.

Förskräckta och arga ringde vi till Naturvårdsverket för rådgivning. Och fick tala med deras nationella rådgivare Malin Almquist, sakkunnig just i strandskyddsfrågor. Vi berättade för henne vad som pågick. Och hennes svar var otvetydigt.

–Att börja gräva i strandkanten på ett strandskyddat område utan att först ha provat möjligheten att få strandskyddsdispens är ett miljöbrott. Om inte kommunen själva ingriper måste polisen göra det. Det kan också handla om ett kommunalt tjänstefel som skulle kunna föranleda en JO-anmälan.

Om kommunen misstänker att ett miljöbrott begåtts är de skyldiga att anmäla det till polisen.

Miljöbrott. Polisen. JO-anmälan. Allvarliga grejer alltså.

Naturvårdsverkets rådgivare rådde oss alltså att göra en anmälan till tillsynsmyndigheterna samt till polisen. Och det gjorde vi.

Tillsynsmyndigheterna i det här fallet är både kommunen själv och Länsstyrelsen. För det är faktiskt kommunen själv som är första tillsynsmyndighet när det gäller prövning av lov och dispenser.

Hur har kommunens tillsynsenhet då agerat i den här aktuella frågan? Jo, det visar sig när vi kikar närmare på det att man i en gemensam diskussion med byggherren, dvs kommunens teknik- och fastighetsförvaltning, redan i juni 2020 resonerat om saken och klurat ut en strategi för att slippa riskera att stoppas av strandskyddsreglerna. Strategin gick ut på att man enades om att ingen dispens krävdes, med motivet att det var för allmänhetens bästa, och att det därför bara var att sätta igång bygget. Inte ens bygglov krävdes, bestämde man sig för.

När vi anmält det som enligt Malin Almquist på Naturvårdsverket var ett miljöbrott var vi spända på att se vad som skulle hända. Det första som hände var att kommunens tillsynsmyndighet omgående avvisade vår anmälan just med motivet att ingen strandskyddsdispens enligt deras bedömning behövs för ett sånt lekparksbygge. Det beslutet kom sedan att överklagas av Skutbergets Wenner. Och länsstyrelsen slog då fast att en dispens visst krävdes. Så bygget stoppades.

Kommunstyrelsens ordförande Per-Samuel Nisser (M) valde att gå till frontalattack mot oss som anmält brottet.

Under tiden som dessa processer pågick bestämde vi oss för att maila våra kollegor i fullmäktige. Där, i kommunens högsta beslutande organ, sitter ju 61 personer som fått väljarnas förtroende att sitta på denna fina och ansvarstyngda post. I ett mail rubricerat “Kära fullmäktigekollega. Känner du till att ett miljöbrott just nu pågår ute på Skutberget” berättade vi om situationen och frågade hur de personligen och deras partigrupper tänkte agera i frågan. Än idag ekar svarsboxen tom. Det var tyst som i graven.

Kommunledningen själva svarar med att gå till full attack mot oss som anmält det pågående brottet. Före detta kommunalrådet Henrik Lander (C), tillika teknik- och fastighetsnämndens ordförande, skriver i ett mailsvar att det “inte är Peter Sörensen som avgör om ett brott begåtts”. Kommunalrådet Erik Nilsson (KD), tillika stadsbyggnadsnämndens ordförande talar om att det inte är “god ton” att polisanmäla pågående brott innan man talat med kommunen. Och kommunstyrelsens ordförande Per-Samuel Nisser går till frontalattack både mot Karlstadpartiet och mig och hävdar att “Karlstadpartiet anmäler allt”. När vi i själva verket bara anmält ett enda pågående brott. Ett brott som kommunen dessutom själva är skyldiga till.

Miljöpartiet då, tänker ni kanske? Hur har de agerat i frågan? Deras språkrör Per-Inge Lidén, tillika arbetsmarknads- och socialnämndens ordförande svarar på en direkt fråga från mig att han mest tänkte att det “var bra för barnen”. Strandskyddsproblematiken och miljöbrottsfrågan hade han inte reflekterat över. Men han tillstår lite senare att “man nog borde ha sökt strandskyddsdispens”.

Ingen tycks särskilt upprörd över att ett miljöbrott faktiskt har begåtts av kommunens teknik- och fastighetsförvaltning. Inför öppen ridå. På den kommun de är ansvariga för att styra.

Paragrafryttare och rättshaverister. Inlägg på Facebooksidan Välkommen Mumin.

På Facebooksidan Välkommen Mumin samlas ca 1500 personer som alla tycks förenas i sin kärlek till finska mumintroll. Och som tycker att idén att förvandla delar av Skutberget till en inhägnad och avgiftsbelagd lekpark med mumintrollstema är alldeles fantastisk. Det står dem självklart fritt att tycka.

Lite bekymmersam, åtminstone i mina ögon, är dock deras inställning just till strandskyddslagarna. I ett inlägg på sidan rackar Mikael Handel, till vardags kirurg på ortopeden på centralsjukhuset i Karlstad, ner hårt på det faktum att vi anmält bygget av äventyrslekparken som miljöbrott. Och han kallar oss för “paragrafryttare och rättshaverister”. Och så får han naturligtvis tycka.

Men inlägget gillas också av bland annat tidigare nämnde Per-Inge Lidén (MP). Samt av Margareta Nisser Larsson (M), ledamot av Karlstads kommunfullmäktige, 2:e vice ordförande i Karlstad Stadshus AB och ersättare i kommunstyrelsen. Och det kommenteras i en raljant ton av Jens Östergren (C), politisk sekreterare på Karlstads kommun och Region Värmland, ledamot i regionstyrelsen, hälso-& sjukvårdsnämnden, regionfullmäktige och samverkansnämnden för Uppsala-Örebro sjukvårdsregion.

Givet deras roller som förtroendevalda inom det offentliga blir deras ställningstagande, åtminstone i mina ögon, lite mer problematiskt.

Argumentet de alla återkommer till är barnen. Det är ju för barnens skull vi gör det.

Gör det argumentet att lagar kan brytas? Att strandskyddslagar kan sättas ur spel?

Anser nämnda politiker och tjänstemän att lagar kan brytas om det är för barnens skull. Att det legitimerar anarki?

Helgar ändamålet medlen? Även när det innebär att lagbrott begås?

Så går mina tankar denna soliga fredag som andas vårvittring.

Trevlig helg önskar jag er alla. Muminvänner, anarkister och övriga.

PS. Media då? Om du vill veta hur jag tycker att de hanterat frågan så lovar jag att återkomma till det inom kort. DS