What happens in kommunfullmäktige stays in kommunfullmäktige. I alla fall om media får bestämma.
I går kväll satt 61 personer, valda i ett demokratiskt val, representerande nio olika politiska partier och debatterade bland annat kvaliteten inom äldrevården och rättssäkerheten i myndighetsutövandet på bygglovs- och tillsynssidan. Det var spännande debatter om frågor som är centrala i vårt demokratiska samhällsbygge. När det gäller äldrevården framgick det av den kvalitetsuppföljning som redovisades bl a att vi i Karlstads kommun dras med stora problem i arbetet med upprättande och efterlevande av de s k genomförandeplanerna. Det är djupt bekymmersamt eftersom just genomförandeplanen är själva ryggraden i den moderna svenska äldreomsorgen. Det är den som ska garantera att brukarna får den individuellt utformade vård som de enligt socialtjänstlagen har rätt att få. Ett annat område som enligt uppföljningen regelmässigt brister är efterlevnaden av Lex Sarah. Också den bristen är djupt bekymmersam.
Lex Sarah är det vardagliga namnet på 14 kap. 3 § i socialtjänstlagen, som föreskriver att var och en som är verksam inom omsorger om äldre människor eller människor med funktionsnedsättning ska vaka över att dessa får god omvårdnad och lever under trygga förhållanden. Personalen måste alltså enligt lag anmäla missförhållanden. Namnet Lex Sarah kommer av undersköterskan Sarah Wägnert, som arbetade vid vårdhemmet Polhemsgården i Solna. Det hade under många månader funnits brist på personal samt rutiner på det nyöppnade vårdhemmet vilket föranledde vanvård av de äldre. Personalen kontaktade fackförening, kommunen samt det privatägda bolaget som ansvarade för verksamheten utan att någon förändring kom till stånd och inte heller tog någon på sig ansvaret för att en förbättring skulle ske.
I oktober 1997 uttalade sig den då 23-åriga undersköterskan i TV-programmet Rapport om att det förekom vanvård på hemmet efter att Rapport hade gjort ett oanmält besök. Detta ledde till stor uppmärksamhet i massmedia och föranledde att bestämmelsen inrättades och lagen trädde i kraft den 1 januari 1999.
I Karlstad kommuns egen definition av vad god vård är framgår tydligt att såväl alla lagkrav som de egna lokala utfästelser man gjort ska vara uppfyllda för att kriteriet god vård ska vara uppfyllt. En sån lokal utfästelse handlar om att alla brukare ska ha korrekt upprättade genomförandeplaner och att de ska efterlevas. Det målet är vi, vilket tydligt framgick såväl av kvalitetsredovisningen som av de tillsynsrapporter som årligen görs, långt ifrån att uppnå. Någon god vård, så som vård- och omsorgsnämnden själva definierar den, har vi alltså inte i Karlstad. Och det är naturligtvis inte bra.
“I debatten om äldrevården lyftes också tillkortakommanden inom den palliativa vården, dvs vården i livets slutskede. Och med så kallade brytpunktssamtal, de samtal där läkarna tvingas meddela patienten och dennes anhöriga att vården inte längre handlar om att bota, utan att försöka ge ett så smärtfritt slut som möjligt. Hur vi hanterar frågor som dessa säger mycket om oss som samhälle. En dag ska vi alla dö.”
I debatten om äldrevården lyftes också tillkortakommanden inom den palliativa vården, dvs vården i livets slutskede. Och med så kallade brytpunktssamtal, de samtal där läkarna tvingas meddela patienten och dennes anhöriga att vården inte längre handlar om att bota, utan att försöka ge ett så smärtfritt slut som möjligt. Hur vi hanterar frågor som dessa säger mycket om oss som samhälle. En dag ska vi alla dö.
En annan fråga vi diskuterade var rättssäkerheten i myndighetsutövandet kring uteserveringarna längs Kungsgatan. En fråga som varit flitigt debatterad genom åren. Och som fått ny aktualitet efter att det våren 2023 avslöjades att de alla var illegala svartbyggen, dvs saknade de bygglov som krävdes. Frågan lyftes i en interpellation från oss i Karlstadpartiet, och vi är mycket kritiska till det sätt som myndighetsutövandet hanterats på. Det är, menar vi, långt ifrån rättssäkert och saknar stöd i den svenska rättsordningen. Det gäller både hanteringen av bygglovsfrågan, planfrågan och brandsäkerhetsfrågan. Myndighetsutövandet har kännetecknats av en godtycklig hantering där man låtit en liten grupp krögare slippa följa lagens krav, medan vi andra förväntas följa dem. Så kan vi naturligtvis inte ha det.
I hanteringen av dessa frågor längs Kungsgatan har mängder av missförhållanden i myndighetsutövandet förelegat. Och föreligger fortsatt i detta nu. Under interpellationsdebatten lyfte vi t ex det faktum att kommunen underlåtit att följa Plan- och bygglagens (PBL) krav på s k grannhöranden. Enligt PBL ska man i samband med beslut om lov eller detaljplaner underrätta såväl kända sakägare som kända bostadsrättshavare som berörs, kända hyresgäster som berörs, kända boende som berörs och kända hyresgästorganisationer för berörda fastigheter. Där är lagen solklar. Det är bara att läsa innantill.
Men detta har, visar det sig, kommunen struntat i i hanteringen av de lov man nu beviljat längs Kungsgatan. De hyresgäster som bedriver verksamhet längs Kungsgatan har varken underrättats eller hörts. Än värre blir detta problem av ett mailsvar vi fått från förvaltningen där man hävdar att man aldrig hör annat än fastighetsägare eller lagfarna ägare. Det är ett formaliafel som enligt Boverket är så grovt att beslutet då ska upphävas och ärendet återförvisas till nämnden för ny handläggning.
Under interpellationsdebatten om myndighetsutövandet fick fullmäktigemötet dessutom under viss dramatik avbrytas, då en person i publiken plötsligt tog till orda och vägrade låta sig tystas. Och han fick avvisas av vakterna. Exakt vad personen sa hörde jag inte. Men jag tyckte mig höra att det handlade om en pizzeria kopplat till Norrstrand och en upplevd orättvisa. Och var det så, så har jag full förståelse för den kritiken. De privilegier kommunen genom sitt godtyckliga myndighetsutövande givit krögarna längs Kungsgatan har långt ifrån alla krögare, eller andra näringsidkare för den delen, kunnat åtnjuta. Ett sådant myndighetsutövande blir inte bara godtyckligt, utan olagligt, oförutsägbart och orättvist. Och det öppnar upp för att somliga, med rätta, ska känna sig orättvist behandlade. Eventuellt var det det som låg bakom händelsen i går kväll.
“Utan kunskap om vad kommunpolitik innebär och hur de politiska partierna och företrädarna agerar, undermineras medborgarnas möjligheter att göra väl genomtänkta val när det blir dags att gå till valurnorna.”
Men. Oavsett denna dramatik och de stora och viktiga frågor som debatterades så var det som i mina ögon stack ut mest den totala avsaknaden av representanter från media. Och i dagens VF, NWT, P4 Värmland och SVT Värmlandsnytt finns inte ett spår av gårdagens fullmäktigemöte i regionens största kommun. Den stora nyheten, åtminstone i tidningarna, tycks istället vara att Pelle Prestberg nu tvingas lämna FBK. Om kvalitetsredovisningen och om bristerna och utmaningarna i äldrevården och vad de lokala partierna tycker om den saken, står inte ett ord att läsa. Och inte heller om de uppenbara brister i myndighetsutövandet som i pågått på Kungsgatan i över tio år och som fortgår i detta nu. Eller om dramatiken med demonstrationen på fullmäktige.
Jag har skrivit om detta ointresse på sociala medier många gånger tidigare. Och media verkar fullkomligt ignorera det. Det är som händer i fullmäktige, kommunens högsta beslutande organ, verkar vara fullkomligt ointressant för dem. Underförstått verkar de bedöma att det är detsamma för deras läsare, dvs dig som läser dessa rader.
I fullmäktige debatterar och beslutar vi varje år om fördelningen av sju miljarder av dina och övriga kommuninvånares skattepengar. Pengar som ska fördelas till områden som vården, skolan och omsorgen. Det vi i dagligt tal kallar välfärden. Men också till en rad andra saker, som broar, idrottsarenor och resecentrum. Personerna som ytterst ansvarar för dessa frågor väljs via demokratiska val var fjärde år. Det är ett oerhört stort, komplext och viktigt ansvar de tar på sig. Och jag har stor respekt för dem som gör det. Utan personer som dem skulle vårt demokratiska system falla ihop som ett korthus.
Medias genuina ointresse för att spegla dynamiken i lokalpolitiken är i mina ögon inte bara obegriplig, utan dessutom provocerande, och faktiskt till och med systemhotande. Utan kunskap om vad kommunpolitik innebär och hur de politiska partierna och företrädarna agerar, undermineras medborgarnas möjligheter att göra väl genomtänkta val när det blir dags att gå till valurnorna. Jag har full förståelse för att det är enklare att skriva om senaste Färjestadsmatchen. För politik är komplext. Och demokrati är komplext. Men om media, oavsett vad skälet för det är, väjer för den komplexiteten så skadar det, menar jag, demokratin. För att vårt demokratiska samhälle ska fortsätta vara just demokratiskt, krävs att media förmår skildra det på ett professionellt och pedagogiskt sätt. Och att man, som en viktig del av det uppdraget, också förmår granska makthavarna.
Här brister det i mina ögon rejält när det gäller intresset för lokalpolitiken i Karlstads kommun. Och det oroar mig. Därför skriver jag dessa rader. Kanske någon håller med mig. Och så vill jag avsluta med att tacka alla mina kollegor i fullmäktige för deras engagemang. Och Pelle Prestberg för alla upplevelser han bjudit oss på som spelare. Och för all kunskap och allt engagemang han bidragit med för Färjestad som ledare. Och jag vill önska honom, och demokratin, lycka till i framtiden.
Peter Sörensen
Karlstadsbo sedan 1965, politisk talesperson för Karlstadpartiet sedan 2017 och fullmäktigeledamot sedan 2018.