Apropå barn, stränder och strandskydd…..
Den fria tillgången till stränderna utgör ett betydande värde och en central del av allemansrätten. Behovet av rekreationsområden, inte minst av allemansrättsligt tillgängliga områden, har generellt sett ökat i takt med att tätorter expanderar. Ostördhet och tystnad blir en allt större bristvara. I motsvarande mån ökar betydelsen av att orörda strandområden förblir oexploaterade.
En av naturvårdspolitikens uppgifter är att se till att det finns tillräckligt med tillgänglig attraktiv mark och vatten för friluftsaktiviteter, såväl i och nära tätorter och städer som i miljöer som fjäll och skärgårdar. Detta framgår av regeringens skrivelse En samlad naturvårdspolitik.
Allemansrätten är en grundförutsättning för friluftslivet. Tack vare denna sedvanerätt, som numera är inskriven i regeringsformen som en grundläggande rättighet, har vi alla möjligheten att nyttja land och vatten för rekreation och friluftsliv, under förutsättning att vi samtidigt tillämpar rättesnöret ”inte störa, inte förstöra”.
Stranden ger många möjligheter till rekreation och friluftsliv. Just mötet mellan land och vatten är en miljö som vi människor av olika skäl skattar mycket högt. Den öppna landskapsbilden, natur- och kulturmiljön, möjligheten till olika aktiviteter bidrar till att ge stränderna den starka attraktion som de uppenbart har.
Att värna strandområden för allmänhetens tillträde till bad − såväl allmänna bad som möjligheten till bad i enskildhet – är ett viktigt skäl till att upprätthålla ett starkt strandskydd, inte minst för barn och ungdomar.
Även för friluftsliv som vandring och promenader, ridning, fågelskådning, skid- och långfärdsskridskoåkning är allemansrättsligt tillgängliga stränder av stort värde. Graden av exploatering och privatisering avgör tillgänglighet och möjligheten till naturupplevelser och rekreation.
Skolor och barnomsorg, inte minst de naturskolor som drivs runt om i landet, har ett särskilt behov av stränderna, för utomhuspedagogik och för lek och inspiration. Det samma gäller scoutverksamhet och de friskolor som har profilerat sig kring friluftsliv och utomhuspedagogik.
Texten ovan är hämtad ur rapporten Ett förnyat strandskydd utgiven av Miljödepartementet 2005.