Varför reagerade ingen från media eller politiken på nedstängningen av hopptornen?

Varför reagerade ingen på nedstängningen av hopptornen, frågar sig Peter Sörensen från Karlstadpartiet.

Sommaren 2021 stängdes plötsligt hopptornet på Sundstabadet ner med hänvisning till att det inte följde en ny EU-standard. Beslutet tycks ha glidit genom både politikens och journalistikens värld som en varm kniv genom smör. När tjänstemännen levererade den oberoende konsulten We Groups utredning till politikerna så tog de, uppenbarligen helt utan att ifrågasätta utlåtandet, beslutet att stänga hopptornen. Och lika okritiskt publicerade kommunens ledande nyhetsredaktioner artiklar helt baserade på det pressmeddelande som kommunen skickade ut.

Några månader därefter stängdes även kommunens andra hopptorn på Vålbergs Simhall med samma argument. Och vips stod kommunen nu med sina två badhus stympade, med nerstängda hopptorn. Samma visa. Politikerna stängde. Skickade ut pressmeddelande. Och nyhetsredaktionerna gjorde artiklar av dem. Ingen tycks ha känt att det hela verkade litet märkligt. Ingen politiker. Och ingen journalist.

För om våra två hopptorn, det ena byggt 1963 och det andra 1974 (och renoverat 2013) inte klarar en ny EU-standard, så borde rimligen detsamma gälla i princip varenda hopptorn i hela badhussverige. Det finns drygt 450 badhus i Sverige. Och en sådan standard borde därmed ha väckt rejält med uppmärksamhet. Varför var det ingen som googlade saken? Det hade ju bara tagit dem 20 sekunder.

Bara två badhus i hela Sverige har fått sina hopptorn utdömda. Vålbergs och Sundstas.
Jag tvingas tillstå att jag faktiskt helt missade den här nyheten när den var i tidningarna 2021. Det var först efter ett studiebesök på Vålbergs simhall för någon månad sedan som jag fick upp ögonen för det. Och jag tyckte direkt att det lät väldigt märkligt. Skulle båda våra hopptorn helt plötsligt ha blivit livsfarliga att använda på grund av att en ny EU-standard tagits fram? Jag gjorde därför som jag alltid gör, jag googlade saken. Och döm om min förvåning när jag konstaterade att det inte skrivits ett enda dugg om någon ny EU-standard och några nedstängda hopptorn i svensk media. Utom om just våra två hopptorn då förstås. Inte ett enda badhus har något annat hopptorn stängts ner.

I Karlstad stängde man inte bara hopptornen. Man sprang dessutom huvudstupa åstad och lät samma konsult som dömt ut hopptornen göra en utredning av hur man skulle kunna lösa det uppkomna problemet. Ja, i alla fall det på Sundstabadet uppkomna problemet. Det nedstängda hopptornet i Vålbergs Simhall verkar man inte brytt sig om det minsta. Det badhuset verkar kommunen milt sagt sköta med vänsterhanden. Och så landade man efter ännu en utredning raskt och okritiskt i samma slutsats som entreprenören, nämligen att här skulle byggas en ny hopptornsdel för dryga 50 miljoner kronor. Skattepengar tycks inte vara en bristvara.

Att beslut fattats om ett utbygge verkar man nu inte vilja kännas vid
När vi från Karlstadpartiet så granskade saken och för en tid sedan släppte nyheten om att tornen med största sannolikhet stängts ner på felaktiga grunder och att kommunen till synes förts bakom ljuset av entreprenören We Group, så förefaller saken ha tagit en lite annan vändning. Nu låtsats man som att något beslut om utbyggnaden aldrig fattats. Från politikens sida håller man, från höger till vänster, dock fast vid de beslut man redan fattat om nedstängningen av hopptornen. Man har, säger kultur- och fritidsnämndens ordförande Johanna Larsson, ingen anledning att ifrågasätta konsulten. Här står nog en hel del prestige och trovärdighet på spel tänker jag. Och tänker då inte i första hand på konsultens. Utan på de politiskt ansvarigas. Det är ju valtider och allt gudbevars.

Prestige eller omsorg om skattebetalarnas pengar?
Tyder man spåren i sanden så har de fakta vi fört fram med dock största sannolikhet orsakat de styrande politikerna en hel massa huvudbry. Hur i all världen ska de ta sig ur det här dilemmat utan att förlora ansiktet? Och utan att ge Karlstadpartiet pluspoäng för att vi kastat ljus på frågan och stoppat 50 miljoner av skattemedel från att slösas bort?

För antingen så måste de ju krypa till korset. Erkänna sitt misstag. Öppna hopptornen igen. Och blåsa av ombyggnaden. Och därmed rädda de femtio miljonerna. Eller också får de fortsätta köra huvudet i sanden. Och låta prestige gå före omsorg om skattebetalarnas pengar och anläggningar. Och hoppas att kritiken av hanteringen bara dör ut.

Media mer än lovligt ointresserade
Och kanske är det senare trots allt en möjlig väg att gå. För regionens mediahus – NWT, VF, Sveriges Radio och SVT – tycks onekligen mer än lovligt ointresserade av att ägna sig åt grävande journalistik i badhusfrågan. Nyligen kunde vi läsa om hur flera av journalisterna på dessa redaktioner var Kiruna på den stora konferensen GRÄV, för grävande journalistik. Och sedan skrev de glatt om hur den konferensen kommer till Karlstad 2023.

Men trots att vi skickat ut flera pressmeddelanden med rikligt med fakta om de många märkliga missförhållanden som omger besluten om hopptornen och Sundstabadet så lyser de grävande artiklarna i ämnet till dags dato med sin frånvaro. SVT har t ex inte skrivit ett enda ord om saken. Trots att minst 50 miljoner kronor av skattebetalarnas pengar står på spel. När det handlade om stadshusaffären, och ungefär samma pengar, var det annat ljud i skällan.

Men, men. Det är svårt att bli profet i sin egen hemstad som de brukar säga. Och droppen den lär ju, vilket också det brukar sägas, urholka stenen. Så vi fortsätter gräva och rapportera om badhusmärkligheterna här på Karlstadpartiets hemsida. Vi fortsätter lyfta frågan politiskt. Vi fortsätter sätta press på SIS och Svenska Badhusbranschen som just nu leker kurragömma och hukar i vassen. Och vi fortsätter skicka pressmeddelanden till de lokala nyhetsredaktionerna. Sent ska syndaren vakna. Och trägen vinner. Är det inte så de brukar säga?