Några tankar om medialogik och en havererad äldrevård. Två ämnen som förbryllar mig.

Hur ser egentligen medias logik i bevakningen av kommunalvalet ut, undrar Peter Sörensen från Karlstadpartiet.

Har du bestämt hur du ska rösta på söndag? Eller har du kanske redan förtidsröstat? Själv brukar jag rösta på valdagen. Jag tycker att det är något vackert och demokratiskt högtidligt över det. Dessutom är jag en mästare på att skjuta upp saker till sista stund.  En verklig last-minute-man. Sån har jag varit ända sedan jag var liten. Peter Sören-sen brukade en av mina barndomskompisar skämtsamt kalla mig. Och ränderna, de tycks inte gå ur.

När jag pratar med folk på gatan under valkampanjen så upplever jag att de är mer vilsna inför detta val än någonsin tidigare. Mest på grund av politikernas sätt att vara. Hur de ständigt bråkar med varandra och hur de skamlöst bjuder över varandra. En del är så trötta på politiker i allmänhet att de säger att de inte ska rösta alls. Hur är det för din del?

När det gäller kommunalvalet tycker jag personligen att mediabevakningen av det hamnat i rejäl slagskugga av riksdagsvalet och regionvalet. I synnerhet tycker jag att det är så i Karlstad. Givet att Karlstad är regionens största kommun och har en årsomsättning på över 6 miljarder – alltså sex tusen miljoner eller 16 miljoner per dag varje dag året runt – borde det rimligen vara intressant att skriva mer om hur politiken fungerar där, tycker i alla fall jag personligen.

Inför ett val tänker jag att det borde vara intressant att tydligt berätta för väljarna vad som skiljer de olika partiernas partiprogram från varandra. Och vad de har gememsamt. Vilka är deras huvudfrågor? Deras vassaste frågor? Och vad har de gjort sedan förra gången det var val? Har de varit aktiva i kommunfullmäktige och drivit de frågor de gick till val på 2018?

Varför inte två helsidesuppslag? Ett med alla partiernas huvudfrågor i valet 2022. Och ett där man utvärderar vad de gjort de gångna fyra åren jämfört med vad de gick till val på. Skulle inte det vara ganska trevligt att få en sån sammanställning? Det borde, tänker jag, dessutom inte vara någon övermäktig journalistisk utmaning. Alla partierna har ju tagit fram lokala partiprogram.

Ändå görs det inte. Ingen från media verkar bry sig varken om vad det står i partiernas partiprogram eller vad de gjort under de gångna fyra åren. Istället skildras det hela som någon sorts ytlig  Robinsontävling. Vi får reda på vart ledamöterna bor, vad de har för favoritfärg och vilket djur de skulle vara om de nu skulle råka vara ett. Och så kan vi läsa om att ledamöter i SD onanerar mer än andra partiers ledamöter.

De pedagogiska kartläggningarna för att tydliggöra de politiska alternativen till innehåll och trovärdighet lyser med sin frånvaro i medialogiken. När det var invigning av valstugorna på stora torget (ni minns kanske debaclet där vi uteslöts för att vi inte var ett “riksparti”) så fick jag veta av en tidningsjournalist som var på plats att hen fått i uppdrag att hålla ögonen öppna om det uppstod något bråk eller käbbel. Uppdraget var inte att gå runt och lyssna in de olika partiernas lokalpolitiska förslag. Och sedan göra en pedagogisk sammanställning av dem. Nej, nej. Det var allt för mainstream. Och skulle inte generera klick.

När jag någon dag senare hade en diskussion med en redaktionschef på en av våra största tidningshus fick jag detta bekräftat. Alltså tänket kring att man måste locka läsarna med dramatiskt vinklade rubriker. Annars läser de inte. Ett pedagogiskt upplägg som det jag skissade på ovan skulle alltså vara för “olockande”. Jag tror att den typen av medialogik är direkt demokratiskt farlig.

Jag förstår däremot att det är lätt att dras in i det tänket. Inte minst i takt med att volymen på det nyhetsflöde som passerar varje individ bara ökar och ökar. Och att fler och fler bara läser nyheterna via sin mobil. Våra stenåldershjärnor går på högvarv. Som om de vore dopade. Och medias logik för att få oss att läsa är att kräma på med ännu mer volym. Den pedagogiska ansatsen verkar vara helt passé på nyhetsredaktionerna.

Låt mig ta några exempel från min egen politiska resa. Det första året hade vi en del interna stridigheter i vårt nystartade parti. Och media älskade det. Sveriges Radio skickade en reporter ända bort till Deje där jag stod och målade på min systers hus för att få en kommentar på ett internt påhopp på mig. Och under en lång tid var de och övriga mediakanaler ideligen på oss för att vi inte hade något partiprogram. De ville så gärna få kalla oss ett enfrågeparti. Vi var ju nystartade så det var ju i grunden inte så konstigt att det tog lite tid att ta fram ett brett partiprogram.

När vi så presenterade ett väl genomarbetat och brett partiprogram så blev det tyst från media. Att skriva om innehållet i det var inte alls intressant. Inte heller att skriva att vi nu hade ett brett partiprogram. Och att vi inte alls var ett enfrågeparti. Hur de resonerade för att landa i den medielogiken vet jag inte. Partiprogrammet var, och är, jättebra. Det har fungerat som en värdefull kompass under våra fyra år i fullmäktige. Fyra år där vi jobbat stenhårt och varit det i särklass flitigaste oppositionspartiet i fullmäktige när det gäller att skriva motioner och interpellationer.

Men inte heller det har media velat berätta om. De verkar, allvarligt talat, genuint ointresserade av vad som sker i kommunfullmäktige. Istället återkommer de med sina enfrågepartifrågor även detta val. Detta trots att vi nu tagit fram ett oerhört ambitiöst och brett partiprogram. “Nu när muminfrågan är död, hur kommer det då gå för er?” är standardfrågan de alla kommer med. Ingen berömmer oss eller frågar om hur det känns när vi efter tre års stenhårt oppositionsarbete lyckats vinna i en av de stora huvudfrågor vi gick till val på 2018. Frågan är enligt dem bara “död”. För oss är det en historisk skrällseger för folkligt motstånd och för demokratin. En seger som kommer att gå till historieböckerna.

Avslutningsvis några ord om äldrevården. Det är ju som ni säkert vet kommunens ansvar att den sköts i enlighet med svensk lag. Av kommunens omsättning på sex miljarder går hela 1,6 just till vården. Och än mer kommer det att kosta de närmaste åren när antalet äldre växer. Och tyvärr är det illa ställt med kvaliteten i äldrevården i Karlstad. Vi har läst alla 57 sk tillsynsrapporter (typ besiktningsprotokoll) från alla boenden sedan 2013. Och i dem blottläggs kvalitetsbristerna med en smärtsam, och nästan ångestframkallande, tydlighet. Det är sorglig läsning.

Vi har gjort allt vi kan för att lyfta detta närmast obegripliga kvalitetsstyrningshaveri. Både i kommunfullmäktige och till media. Vi har begärt ut alla rapporterna – som kommunledningen inte vill offentliggöra (vi förstår varför) – och samlat dem på en sida på vår webbplats. Och vi har mailat media om situationen vid upprepade tillfällen. Men inget händer. Absolut ingenting. De fullkomligt ignorerar rapporterna. Ändå stoltserar flera redaktioner med vad de kallar grävande journalister.

Dessutom har vi nyligen lanserat ett budgetförslag där vi berättar hur vi vill lägga 20 miljoner på ett akut äldrevårdslyft. Med ett helt paket av förslag på hur situationen kan lösas. Vi har mailat ut det i ett pressmeddelande. Och delat ut tryckta versioner till redaktionerna i personligt adresserade kuvert. Men i media ser du inte ett ord om det.

Under tiden fortgår bristerna. De gamla får undermålig vård. Personalen sliter som djur med otillräckliga resurser och undermålig styrning och ledning. Oppositionspartierna lyfter inte frågan. De styrande sopar den under mattan. Och media ignorerar den. Trots att vi serverat rapporterna på ett silverfat framför deras näsor. Och trots att IVO bara här om veckan larmade om att de svenska kommunerna inte levererar en äldrevård som lever upp till lagens krav.

De politiska partierna och media lämnar de gamla vind för våg i en vårdapparat som näst intill havererat. Till förmån för en logik som jag finner obegriplig. Och väldigt, väldigt cynisk och sorglig.

Lycka till med ditt val den 11 september.

För Karlstadpartiet Livskvalitet

Peter Sörensen
Politisk talesperson