Märkligt ointresse för Karlstads kommunpolitiska dynamik i lokalmedia. Vad beror det månne på?

Peter Sörensen (KPL) funderar över lokalmedias ointresse för att skildra den lokala politikens dynamik.

Medan riksmedia som SVT, TV4, SR, DN, SVD, GP, Expressen och Aftonbladet rapporterar om minsta aktivitet eller utspel i rikspolitiken tycks intresset från lokalmedia – SVT Värmlandsnytt, P4 Värmland, NWT och VF – för att skildra dynamiken i lokalpolitiken i Karlstads kommunfullmäktige rakt motsatt. De tycks istället genuint ointresserade. Vad kan det bero på? Är det bara en resursfråga? Och hur påverkar det lokaldemokratin?

Karlstadpartiet, bildat 2018, är det senaste nytillskottet bland partierna i Karlstads kommunfullmäktige. Och Karlstads enda lokalparti, i bemärkelsen att vi inte har något moderparti eller agenda på regional eller riksnivå. Det skiljer tydligt ut oss från de andra, låt oss kalla dem mer traditionella, partierna som alla har det gemensamt att de är lokala utlöpare för ett riksparti representerat i Sveriges riksdag.

Det som dessutom tydligt skiljer oss från övriga partier i Karlstads kommunfullmäktige är att vi är det enda partiet som inte har någon representation varken i kommunstyrelsen eller någon av nämnderna. VI sitter “bara” med i kommunens högsta beslutande organ, kommunfullmäktige. Vi fick helt enkelt för få röster från kommuninvånarna för att på egen kraft få platser där. Och ingen av de andra partierna ville heller ha med oss i någon samverkan. Inget konstigt med det. Nya oppositionspartier i politiken brukar inte tas emot med en öppen famn av de etablerade partierna. Det ligger kanske i sakens och dynamikens natur. Och Rom byggdes inte på en dag. Det tar tid för ett litet lokalparti med små resurser att bygga förtroende.

Av ovan nämnda anledningar har vi som parti färre arenor att komma ut med och torgföra vår politik och synliggöra vårt politiska arbete än de övriga partierna. Och vi använder oss därför istället flitigt av pressmeddelanden. Ibland skickar vi flera i veckan. Vid enstaka tillfällen, när det är mycket som hänt, flera på en dag. Fast bara när vi själva tycker att vi har något viktigt att berätta om vårt arbete eller om vad som sker i politiken. Vi skickar inte ut dem bara för att synas. Även om del tycks tro det.

Vi har nu snart avverkat första året på vår andra mandatperiod, och har suttit i kommunfullmäktige i fem år. Ett halvt decennium. Det har varit oerhört hårt arbete och mycket att lära sig. Men också oerhört intressant, spännande och lärorikt. Och faktiskt, en ära att få förtroendet att få vara med och försöka bidra till att vi får en ännu bättre och hållbarare kommun. Med allt vad det innebär.

Men. Det om detta. Nu till saken. Nämligen min upplevelse att lokalmedia, i motsats till riksmedia, tycks märkligt ointresserade av att skildra dynamiken i det politiska spelet mellan de olika partierna, skillnaden mellan deras politik och deras prioriteringar. I kommunfullmäktige finns nio olika partier representerade. Tre tillhör minoritetsstyret – S, MP och C. Övriga tillhör oppositionen där tre tillhör Karlstads borgerliga allians – M, KD och L – medan tre är fristående partier – SD, V och Karlstadpartiet. När media rapporterar så sker det nästan uteslutande om vad styret gör och vad det största oppositionsblocket gör. Intresset för att skildra vad de tre fristående oppositionspartierna ägnar sig åt eller tycker tycks högst begränsat. Det ger medborgarna en väldigt skev bild av den politiska dynamiken. Och partierna i de två stora blocken en enorm fördel vad gäller exponering. Medias vinkling blir närmast en form av etableringshinder för små uppstickarpartier. Som om det inte fanns hinder nog bara i det faktum att man är liten och nykomling.

Av den stora mängd pressmeddelanden vi skickar ut, ofta skrivna i artikelform med bifogade foton för att göra en redaktionell återgivning av dem enklare, är det en försvinnande liten andel som någonsin uppmärksammas av nyhetsredaktionerna. Med tanke på allt arbete som ligger till grund för att ens få något att skriva om, får jag tillstå att det stundtals känns både nedslående och lätt surrealistiskt. Varför blir det ett så oerhört lamt intresse från redaktionerna? Är det för att de tycker att lokalpolitik är ointressant för läsarna/lyssnarna? Eller för att de tycker att just vi eller våra meddelanden är särskilt ointressanta?

Vid några tillfällen har jag istället skrivit ut pressmeddelandena och åkt upp med dem till redaktionerna. Mest för att kolla om det spelar någon roll. Och vid några tillfällen har jag ringt och frågat. Man vill ju försöka förstå hur man kan bli bättre på att nå ut med sin politik. Det är ju en central del av att ägna sig åt politik. Att man vill nå ut med sitt budskap. Men jag kan inte påstå att jag blivit så vidare värst mycket klokare vad det beträffar. Ibland tycks någon sorts omvänd logik gälla. Ju mindre man anstränger sig desto mer intresserade blir media.

Gör man bort sig i något avseende så är intresset däremot närmast gränslöst. Det är jag väl bekant med. Under vårt första år i politiken snubblade vi ofta. Oftast på våra egna fötter. Media åkte vid ett tillfälle i hopp om att få en saftig skandalrubrik kring en pågående intern konflikt hela vägen ut till Deje där jag stod och målade på min systers hus. Och under en period jagade de oss som besatta för att vi inte hade ett färdigt partiprogram. När vi kort därefter slutligen fått det klart och ville berätta om innehållet i det stendog intresset. Nej se det var de inte intresserade av. Varken av att berätta att vi nu hade ett program. Eller vad som stod i det.

Vid något tillfälle har jag fått kommentarer som att “Vi kan inte bara skriva om era pressmeddelanden. Alla partier måste få lika stort utrymme.” Och logiken blir då att om vi är de enda som skickar ut pressmeddelanden, kanske av ovan nämnda anledning, så skriver de ingenting om dem. Oavsett vad som står i dem. Då blir det ju i alla fall, med den logiken, “rättvist”. Vid andra tillfällen, t ex när vi grävt fram intressanta fakta som vi presenterat, har jag fått uppfattningen att de minsann inte tänker sänka sig så lågt att de okritiskt gör sig till en megafon för våra budskap. Och att det alltså handlar om någon form av journalistiskt integritetsargument.

Nej. Medialogiken blir jag rakt inte klok på. Personligen skulle jag gärna se mycket mer av lokalpolitisk rapportering i media. Som rapporter från kommunfullmäktiges debatter och beslut. Analyser av vad som skiljer partiernas olika budgetförslag. Grävande journalistik och granskningar av hur väl politikerna som helhet klarar av sina uppdrag. Jag tror att det vore välgörande för lokaldemokratin. Dels granskningen i sig. Dels folkbildningen som gör att medborgarna ikraftsätts och får större möjligheter att tycka till, vara kritiska, utkräva ansvar och – när det blir dags för det var fjärde år – lägga sin röst på de partier och de partiföreträdare de tror är bäst lämpade att styra kommunen.

Utan en väl fungerande lokalmedia lever, är jag rädd för, den lokala demokratin farligt. Och det vinner ingen på. I alla fall inga goda krafter.