Kund i livets slutskede?

Peter Sörensen (KPL) reflekterar från en sjukhuskorridor.

Jag sitter på sjukhuset vid sängkanten till en anhörig i livets slutskede. Palliativ vård har satts in vilket innebär att slutet är nära. Hen har inte så många anhöriga. Enligt riksdagsbeslut ska ingen behöva dö ensam. Ändå gör mer än var tionde person det läser jag.

När jag går till avdelningssköterskan och frågar hur de säkerställer att ingen dör ensam svarar hen att vak är en tjänst man måste beställa. Och när jag står på mig och berättar om vad som står i svensk lag ringer sköterskan sin chef för att fråga.

Av deras samtal, som jag överhör delar av genom glasväggen, framgår att de alls inte garanterar att någon inte dör ensam. De tycks trygga i att modellen de jobbar efter är korrekt. Jag upplyser då sköterskan om ett fall i Västerbotten där man hävdade samma sak. Och fick smäll på fingrarna av Socialstyrelsen efter att ärendet anmälts.

Gäller svensk lag på Centralsjukhuset?

Det kan vara så, säger sköterskan då, att det möjligen står i Region Värmlands vision att ingen ska behöva dö ensam. Jag upplyser då om att bestämmelsen bygger på ett riksdagsbeslut och att Socialstyrelsen är en nationell svensk myndighet.

Men, jag är ingen expert på svensk vård. Så jag har bett om att få ett samtal med hens chef i ärendet. Dessutom har jag beställt vak. En av de obehagligaste beställningar jag gjort i mitt liv. En ganska ovärdig konsekvens av att patienter förvandlats till kunder, tänker jag.