Kära Kjell och Henrik. Var kommer ert gränslösa hat från?
Karlstadpartiets talesperson reflekterar kring aktuella politiska frågor
Att man som politisk företrädare får utstå en hel del spott och spe har jag lärt mig vid det här laget. Och det kan jag leva med. Men det förefaller vara någonting med den här Muminfrågan som får vuxna människor att helt förlora omdömet.
Två exempel på det senare är i mitt tycke ledarskribenten Henrik Barvå och journalisten Kjell Martinsson på NWT. Deras hat mot mig och Karlstadpartiet förefaller helt ha fördunklat deras omdömen och förmörkat deras sinnen. Och från sin upphöjda position formligen öser de ut sitt dåligt dolda förakt i ett manér som jag närmast skulle vilja likna vid vuxenmobbing. Objektiv journalistik värdig regionens ledande dagstidning är det i mina ögon i alla fall inte. Det är mest sorgligt.
”I praktiken har missnöjes- och antimuminpartiet Karlstadpartiet livskvalitet upphört att existera.” Henrik Barvå, NWT
De senaste månaderna har de närmast haft någon form av intern tävling om vem som kan vara mest nedlåtande, nedrig och sarkastisk mot mig och partiet. Deras längtan efter att få se mig kräla i stoftet och partiet slås i spillror tycks inte se några som helst gränser. Och som primärt mål för deras hat skulle jag vilja utnämna dem båda till vinnare. Grattis. Era ord fick avsedd verkan. Hoppas det glädjer er.
Nu har jag, tyvärr, en viss tidigare erfarenhet både av mobbing och av mobbare. Under några år i grundskolan på 1970-talet gjorde ett gäng mobbare min skoltid till en plåga. Det var en hemsk tid. Och jag önskar ingen att få uppleva något liknande. Mobbing är vidrigt. Och mobbare likaså.
“Kvar i ensamt majestät tronar Peter Sörensen över ruinerna. Givet att han är en person som är svår att ha att göra med så är det inte ett dugg förvånande att det slutade så här.” Henrik Barvå, NWT
Nu hör det till saken att mobbarna sällan eller aldrig ser sig själva just som mobbare. Det tycks liksom ligga inbyggt i problematiken. Varför man blir en mobbare vet jag inte. Det varierar nog från person till person. Men en sak vet jag. De är aldrig särskilt lyckliga människor.
Mobbing ska aldrig accepteras. Det ska bekämpas varhelst det utövas. Både i skolorna, på arbetsplatserna och i politiken. Och hat är inte hälsosamt att bära på. Det förgiftar din själ och gör dig till en olycklig människa.
Så kram på er Kjell och Henrik. Jag känner inte er och ni känner inte mig. Innerst inne är ni säkert toppenkillar. Och vill ni fortsätta hata så gör för all del det. Det är upp till er. Själv väljer jag bort hatet i mitt liv. Det funkar bättre för mig. Och vad Karlstadpartiet beträffar så får ni lära er leva med oss i politiken de närmaste fyra åren. Det har Karlstadborna nämligen gett oss mandat till.