I VF går strandskyddsdebattens vågor höga. Då kör NWT tre helsidor om muminmuggar.
“Satsningen har förvandlats till en sådan där trafikolycka som utomstående inte kan låta bli att betrakta mellan fingrarna. För det är ju, ärligt talat, ganska underhållande med kommunpolitiker som tondövt kvittrar om ’visionen’ för Skutberget medan vanligt folk är helt jävla rosenrasande.” Så skriver Christian Daun i den nysläppta boken ”Draksådd”, en bok med underrubriken: ”Fiaskon och haverier när kommunen ska sättas på kartan” där hela tre sidor ägnas åt den planerade Muminparken i Karlstad.
Det kan vid det här laget inte ha gått någon förbi att den blågröna kommunledningens förslag till att förvandla en stor del av friluftsområdet Skutberget till en inhägnad och avgiftsbelagd lekpark med mumintrollstema har rört upp starka känslor hos kommuninvånarna. Vi minns väl alla demonstrationen med 1000 kommunivånare på stora torget. Den största i mannaminne i en lokalpolitisk fråga. Eller hur tidningarnas insändarsidor i vecka efter vecka närmast drunknade i kritik mot projektet.
Och striden om parkens vara eller inte vara, den lever och pågår alltjämt. Den är långt ifrån avgjord. I centrum står strandskyddet. Det som måste rundas för att parkplanerna ska kunna bli verklighet. Och i VF har vi de senaste dagarna kunnat följa debatten mellan oss i Karlstadpartiet och kommunledningen bl a kring den äventyrslekpark som kommunen börjat bygga utan att ha fått strandskyddsdispens. Ånyo svallar känslorna. Den som tror att Karlstadbornas känslor svalnat eller att opinionen vänt tror jag begår ett stort misstag. Jag tror att det är precis tvärt om.
I regionens största tidning NWT hörs inte mycket kritik mot projektet. Istället fann man det här om dagen för lämpligt att, medan strandskyddsdebattens vågor gick höga i VF, köra tre helsidor om muminmuggar och mumintrollens enorma popularitet världen över. Snacka om tajming och nyhetsvärdering.
Personligen har det för min egen del gått så långt att jag numer knappt orkar se en endaste muminfigur. Blotta åsynen av en muminmugg får mig att må illa. Det är naturligtvis varken sagan, muggarna (som är supersnygga) eller trollen själva. Utan det faktum att dessa figurer, tyvärr får jag säga, för mig kommit att bli symboler för den girighet och kallsinnighet som jag upplever att muminkoncernen uppvisat inför det folkliga motstånd deras projekt mött.
Nu vill jag inte alls ifrågasätta NWTs motiv till publiceringen. Den är säkert gjord på goda affärsmässiga grunder. Och för att de anser att tre sidor om muminmuggar har stort intresse för läskretsen. Det är deras business. Personligen upplevde jag det dock rejält provocerande. Det står jag gärna för. Hur upplevde du det?