Den som är väldigt stark måste också vara väldigt snäll

Många talar idag om faran med ett hårdnande debattklimat. Men vilket ansvar tar våra ledande politiker själva?

Jag har lärt mig att trappor ska städas uppifrån, så inleder Stefan Jutterdal, krönikör och rådgivare inom ledarskap och hälsa, sin senaste krönika i tidskriften Dagens Samhälle. Och hans krönika får mig att fundera kring de senaste utspelen från vår egen kommuns starke man, kommunstyrelsen ordförande Per-Samuel Nisser (M). Och kring vilket ansvar han, som kommunens ledande politiska röst, tar för debattklimatet?

I Per-Samuel Nisser (M) och kommunstyrelsens senaste debattreplik i VF går han i närmast ursinnigt manér till attack mot mig och Karlstadpartiet. Redan i sin inledningsfras skriver han “Peter Sörensen, även känd som Karlstadpartiet Livskvalitet”. Ett i mina ögon ganska respektlöst sätt att försöka förminska alla de idéellt arbetande partiarbetare, styrelseledamöter, funktionärer, revisorer och – kanske framför allt – väljare som gjort Karlstadpartiets demokratiska resa in i kommunfullmäktige möjlig.

Vilket ansvar tar kommunstyrelsens ordförande, som kommunens starke man, för debattklimatet?

Att Karlstadpartiet, fullmäktiges nyaste och minsta parti, dessutom i opposition, retat upp inte bara Per-Samuel Nisser (M) utan också hans kollegor i kommunstyrelsen samt en del tjänstemän, det står för alla och envar tydligt. Så kan det bli när olika politiska viljor kolliderar med varandra. Men till synes förblindad av vrede och aggression över detta förfaller Per-Samuel Nisser i sin iver att slå tillbaka till allt annat än det Jutterdal förespråkar i sin krönika.

Ju mer makt och inflytande du har, ju högre upp i beslutstrappan du befinner dig, skriver Jutterdal, desto viktigare är det hur du beter dig och uttrycker dig. Inte minst gäller det tongivande personer inom politik och media.

Om du förfaller till att själv bidra med hårda ord och svartvita påståenden kan det lätt uppfattas som att du legitimerar ett hårdnande debattklimat. Andra – kanske människor med mindre insikt och kunskap i frågorna – kan tolka det som att du som ledare öppnar dammluckorna. På så sätt riskerar du att medverka till att hat och hot eskalerar, och i förlängningen till att undergräva demokratin.

Ju mer makt, desto större ansvar har du för att stå upp mot ett hårdnande debattklimat.

Om du vill skapa ett arbetsklimat som uppmuntrar till ständiga förbättringar, dialog mellan medarbetarna samt mellan medarbetarna och ledningen, då är det viktigt att du själv som ledare går före, att du själv visar vägen.

Der är svårt, för att inte säga omöjligt, att styra över andra människors beteenden. Däremot behöver vi var och en ta ansvar för våra egna handlingar. Ju mer makt, desto större är ansvaret.

Eller som Astrid Lindgren skrev redan 1947 i ”Känner du Pippi Långstrump”: Den som är väldigt stark måste också vara väldigt snäll.

Kloka ord av Stefan Jutterdal. Jag hoppas att vi, inspirerade av dem, alla rannsakar oss själva och städar såväl framför egen dörr som i trappan.

Låt oss gärna tydliggöra för väljarna var de politiska skiljelinjerna mellan partierna går. Och låt oss inte väja för tuffa debatter om detta. Men låt oss göra det med gott omdöme och ömsesidig respekt. Och med fokus på sak istället för person.

Trots att vi är små så lovar vi att dra vårt strå till stacken. Och så hoppas vi att de stora drakarna följer vårt exempel.