Hur oberoende är egentligen granskningen av Oskarslund?

Hur oberoende är egentligen granskningen av Oskarslund?

Den granskare som kommunen anlitat och beskrivit som oberoende har nu arbetat i drygt en månad med att bringa klarhet kring förhållandena på Oskarslund. Men vad består uppdraget egentligen av? Hur oberoende är granskaren? Hur gick upphandlingen till? Och vad har han hittills gjort och kommit fram till? Karlstadpartiet har gått igenom handlingarna bakom uppdraget. Det här är vad vi hittills kunnat få fram.

En granskare – eller en interimchef?

Kommunens beskrivning av uppdraget har varit tydlig. På den egna webbplatsen skrev vård- och omsorgsförvaltningen den 10 augusti att man hade tecknat avtal om en ”extern och oberoende granskning” av Oskarslund. Granskningen skulle ge en självständig bild av verksamheten och ett tydligt och självständigt underlag för vilka ytterligare åtgärder som behövdes. Kommunen beskrev den externa genomlysningen som konsultens huvudsakliga uppdrag.

Men i upphandlingshandlingarna kallas tjänsten något annat. I underlaget för direktupphandlingen, dnr VON/2026:434, är rubriken ”Direktupphandling – Interimchef vid Oskarslunds vårdboende” och redan på första raden anges ”behov av interimchef”. Kommunen beskriver själv tjänsten som en kombination av ”operativ ledningsfunktion utan personalansvar och kvalitetsgranskning inom vård och omsorg”.

Kommunen har alltså inte upphandlat granskningen som ett fristående granskningsuppdrag. Den har upphandlat en interimchef och lagt granskningen i samma uppdrag.

Begreppet interimchef används normalt om en tillfällig chef som går in i en verksamhet under en begränsad tid. I just det här uppdraget ska konsulten visserligen inte ha något formellt chefs- eller arbetsgivaransvar. Men uppdragsbeskrivningen visar samtidigt att rollen är långt mer operativ än att bara stå vid sidan av och granska.

Konsulten ska kunna ge operativt ledningsstöd, råd och rekommendationer till både ansvariga chefer och förvaltningsledningen. Dessutom står det uttryckligen i uppdragsbeskrivningen att Oskarslunds enhetschefer ska rapportera direkt till honom.

Vem ska egentligen granskas?

Det är här frågan om oberoendet blir konkret.

När NWT den 3 augusti frågade vad granskningen skulle omfatta svarade verksamhetschef Peter Nylander att uppdraget inte bara gäller Oskarslunds verksamhet utan också ”förvaltningens ledning, styrning och uppföljning av verksamheten”. Även i kommunens upphandlingsunderlag anges ledning, styrning och uppföljning bland det som särskilt ska granskas.

Samtidigt är det till förvaltningsledningen som granskaren själv ska rapportera.

Enligt det undertecknade avtalet, dnr VON/2026:434, ska konsulten avrapportera två till fyra gånger varje månad direkt till vård- och omsorgsdirektören och/eller någon annan person som kommunen utser i förvaltningsledningen. Kommunen avgör frekvensen och parterna ska vid avtalsstart komma överens om formerna för rapporteringen.

Den som enligt kommunens egen beskrivning ska granska hur förvaltningen leder, styr och följer upp verksamheten har alltså samtidigt ett operativt uppdrag i samma organisation och rapporterar sina iakttagelser löpande till förvaltningsledningen.

Hur går det ihop med kommunens beskrivning av granskningen som oberoende?

Vi har därför också tittat på vad avtalet faktiskt säger om oberoendet. Där finns ett uttryckligt krav på att leverantören ska vara ”ekonomiskt oberoende” av leverantörer och andra som kan påverka objektiviteten.

Någon motsvarande bestämmelse som reglerar granskarens organisatoriska oberoende från den kommunala beställaren har vi inte hittat.

Däremot ger avtalet kommunen rätt att kräva att konsulten byts ut om kommunen anser att han saknar rätt kompetens – eller om kommunen anser sig ha ”samarbetssvårigheter” med honom.

Ledningen hade redan dragit slutsatser

Det gör frågan om oberoendet mer än teoretisk. För redan innan granskningen började hade den ledning som nu ska ta emot granskarens rapporter offentligt gjort ganska tydliga bedömningar av både hur omfattande problemen på Oskarslund var och vad de berodde på.

Den 9 juni sade vård- och omsorgsdirektör Liridona Rama till NWT att det inte fanns några fler händelser på Oskarslund av samma allvar som de övergrepp som då blivit kända. På frågan om hon kände till fler allvarliga Lex Sarah-händelser svarade hon:

”Ingenting i närheten av den här digniteten, det hade jag vetat.”

Hon sade också att hon tar del av alla Lex Sarah-anmälningar. Som en förklaring till hur övergreppen kunnat inträffa pekade hon på att vården ibland får in personal som inte är lämpad för arbetet.

Men kommunens egna handlingar gav redan då en mer komplicerad bild.

I Lex Sarah-utredningen VON/2026:80 behandlas en händelse på julafton 2025 där en omsorgstagare utsattes för fysiskt övergrepp av omvårdnadspersonal. Dagen efter upptäcktes flera blåmärken, bland annat i ansiktet samt på armar och händer.

Kommunens egen bedömning är att omsorgstagaren utsatts för fysiskt våld av omvårdnadspersonal och att händelsen var av ”ytterst allvarlig karaktär” eftersom omsorgstagaren befann sig i beroendeställning till personalen.

Det är svårt att förena med beskedet att det inte fanns något annat ”i närheten av den här digniteten”.

Även bilden av problemen som huvudsakligen kopplade till enskilda medarbetare blir svår att upprätthålla när man läser kommunens egen Lex Sarah-utredning VON/2025:503 om övergreppen från våren och sommaren 2025.

Där konstateras att det handlade om upprepade händelser av liknande karaktär som inte rapporterats skyndsamt. Åtgärder efter en tidigare Lex Sarah-händelse 2023 hade inte fått avsedd effekt. Kommunen konstaterade dessutom att det i delar av arbetsgruppen fanns ett förhållningssätt att inte rapportera sådana händelser och bedömde detta som ytterst allvarligt och oförenligt med kravet på systematiskt kvalitetsarbete.

Ur kommunens direktupphandling. Inte oberoende granskare utan interimschef.

När Rama intervjuades av VF den 20 juli var problembilden fortfarande tydligt avgränsad. Hon sade att de riktigt allvarliga avvikelserna framför allt hade funnits på en avdelning, att de hade förorsakats av enskilda individer och att ”det har hanterats”.

Bara några veckor senare fick den externa konsulten i uppdrag att granska just sådant som ledning, styrning, avvikelsehantering och verksamhetens förmåga att omsätta identifierade problem i ett fungerande förbättringsarbete.

Det är därför oberoendet spelar så stor roll.

Granskaren ska inte bara bekräfta eller förfina den bild som förvaltningen redan har presenterat. Om granskningen ska vara självständig måste han också kunna komma fram till att ledningens tidigare bedömningar varit fel, att problemen varit större än vad som sagts eller att orsakerna finns högre upp i organisationen än hos enskilda medarbetare.

Och i så fall måste han kunna säga det till samma förvaltningsledning som han arbetar tillsammans med och löpande rapporterar till.

Två företag tillfrågades

Hur gick då valet av granskare till?

När NWT den 3 augusti frågade varför processen hade dragit ut på tiden sade Peter Nylander att semestertider påverkat tillgången till både företag och kandidater och att kommunen hade ”arbetat intensivt med konkurrensutsättningen för att hitta rätt kandidat för uppdraget”.

När vi går till upphandlingshandlingarna går det att se vad den konkurrensutsättningen faktiskt bestod av.

I kommunens underlag för direktupphandlingen står att två företag kontaktades: OnePartnerGroup och Bemannia. OnePartnerGroup meddelade att man inte hade någon konsult som uppfyllde kraven. Bemannia presenterade tre kandidater. Kommunen intervjuade dessa tre och tog referenser.

Det slutliga valet stod alltså inte mellan kandidater från flera konkurrerande leverantörer.

Samtliga tre personer som kommunen hade att välja mellan kom från Bemannia.

I en mejlväxling med kommunen den 11 augusti bekräftade vård- och omsorgsförvaltningen också att endast ett anbud hade kommit in. Kommunens svar var att direktupphandling inte kräver att ett visst antal anbud kommer in och att den leverantör som lämnat anbud uppfyllde kraven.

Men vår fråga här är en annan: hur väl stämmer Nylanders beskrivning av ett ”intensivt” konkurrensarbete med det dokumenterade förloppet?

Någon bred konkurrensutsättning framgår inte av handlingarna. Det vi kan se är två tillfrågade företag, ett som inte kunde erbjuda någon kandidat och ett som kunde erbjuda tre.

Vad det intensiva konkurrensarbetet bestod av utöver detta framgår inte av det material kommunen hittills har lämnat ut.

Vad har granskaren kommit fram till?

Den konsult som valdes började sitt uppdrag den 17 augusti.

Enligt det undertecknade avtalet ska han avrapportera två till fyra gånger varje månad direkt till vård- och omsorgsdirektören eller någon annan person i förvaltningsledningen. Vid avtalsstart skulle kommunen och konsulten dessutom komma överens om formerna för denna rapportering och uppföljning.

Avtalet förutsätter alltså flera avrapporteringar redan under den första månaden.

Karlstadpartiet begärde därför ut dokumentationen från återrapporteringen.

Den 21 september svarade kvalitetschef Sara Lundgren:

”När det gäller återrapportering så finns det inga allmänna handlingar som motsvarar din begäran och vi har därför inget att lämna ut kopplat till den delen av din begäran.”

Det betyder inte att någon rapportering inte har skett. Den kan ha varit muntlig. Men hittills har vi alltså inte fått se någon rapport, presentation, minnesanteckning eller annan handling som visar vad granskaren har redovisat till förvaltningsledningen.

Vi har därför frågat kommunen när överenskommelsen om återrapporteringen gjordes, vilka som deltog, om rapporteringen ska ske muntligt eller skriftligt, hur ofta den ska ske, till vilka personer och om det finns någon dokumentation från de avrapporteringar som redan har genomförts.

De frågorna har vi ännu inte fått svar på.

Inte heller slutpunkten för granskningen är helt tydlig i de handlingar vi gått igenom.

I uppdragsbeskrivningen står att resultatet ska sammanställas tillsammans med förslag på prioriterade utvecklingsinsatser, ansvarsfördelning och en plan för uppföljning.

Men vi har inte hittat något uttryckligt krav på att resultatet ska redovisas i en offentlig slutrapport eller att hela granskningen ska presenteras för vård- och omsorgsnämnden.

Det är alltså fortfarande flera grundläggande frågor som återstår.

Vad har granskaren hittills kommit fram till? Vad har han rapporterat till förvaltningsledningen? Hur dokumenteras hans arbete? Och när uppdraget är avslutat – kommer Karlstadsborna och de folkvalda att kunna ta del av resultatet av den självständiga granskning som kommunen har sagt att man beställt?

Det är de frågorna vi nu går vidare med.