19-åriga Ebbas skakande insidesbilder från Oskarslund får kommunens bild att spricka som ett troll i solskenet
Tänk att det skulle krävas en 19-årig vikarie för att sanningen om Oskarslund skulle komma fram, säger Peter Sörensen från Karlstadpartiet.
I dagens NWT kan vi läsa en intervju med med 19-åriga Ebba som, visar det sig, var den som avslöjade de vanvården och övergreppen på det kommunala demensboendet Oskarslund. Det är brutal och smärtsam läsning. Artikeln tillför inte bara ännu ett vittnesmål om missförhållanden. Den kan också förändra bilden av när ledningen fick kännedom, hur mycket den fick veta och hur den reagerade. En bild som nu blir svår för kommunledningen att förklara.
Det mest betydelsefulla
Ebba beskriver inte en isolerad duschhändelse. Hon berättar om:
- återkommande hårdhänthet som sades vara ett normalt arbetssätt,
- blåmärken som enligt henne förklarades felaktigt för anhöriga,
- intorkad avföring och bristande hygien,
- avföring i ett trycksår som inte rengjordes färdigt,
- boende som lämnades ensamma trots att de ropade efter sällskap,
- en kultur där missförhållandena var normaliserade,
- ett avvisande bemötande när hon slog larm.
Detta ligger mycket nära den problembild som redan framgår av Lex Sarah-utredningen och avvikelserna: bristande omsorg, hårda tag, otillräcklig rapportering, normalisering och brister i ledning och uppföljning.
Särskilt betydelsefullt är hennes svar på frågan om problemen gällde enskilda anställda:
”Nej, det gäller de flesta, men vissa är värre.”
Det står i direkt konflikt med Ramas offentliga beskrivning av problemen som orsakade av ”enskilda individers agerande”. Det bevisar inte ensamt att Ebba har rätt i omfattningen, men tillsammans med kommunens egna handlingar blir vittnesmålet mycket besvärande för kommunen.
Tidslinjen kan vara den verkliga sprängpunkten
Kommunens dokumentation har hittills gett bilden att missförhållandena formellt uppmärksammades och hanterades först senare under 2025. Lex Sarah-rapporten upprättades i november.
Men Ebba säger att hon redan under sommaranställningen:
- bevittnade övergreppet,
- slog larm till enhetschefen,
- talade med högre chefer,
- berättade om allt hon hade sett, inte bara duschhändelsen,
- därefter märkte ett förändrat bemötande på arbetsplatsen.
Dessutom uppger artikeln att den ordinarie medarbetaren avskedades med anledning av duschincidenten. Det visar i sig att kommunen måste ha känt till händelsen och vidtagit arbetsrättsliga åtgärder innan den senare formella Lex Sarah-processen avslutades.
Den centrala frågan blir därför:
När fick respektive chefsnivå kännedom om uppgifterna, och varför dröjde den formella rapporteringen och utredningen?
Det räcker inte längre för kommunen att redovisa datumet när en Lex Sarah-rapport registrerades. Nu behöver den redovisa hela informationskedjan från Ebbas första muntliga larm.
Hennes uppgift om chefens reaktion är mycket allvarlig
Ebba säger att chefen frågade hur omsorgstagaren var och antydde att hårda tag kanske behövdes.
Om detta stämmer är det inte bara fråga om att ett larm togs emot dåligt. Det kan tyda på att ett rapporterat övergrepp omedelbart relativiserades utifrån den boendes beteende. Det ligger också nära den normalisering som Lex Sarah-utredningen beskriver.
Det behöver granskas:
- Vem tog emot uppgifterna?
- Dokumenterades samtalet?
- Vilka ytterligare chefer informerades?
- Vilka omedelbara skyddsåtgärder vidtogs?
- Gjordes någon bedömning av om fler boende kunde vara utsatta?
- Varför tycks utredningen senare ha avgränsats till vissa händelser och personer?
Avslutningen av hennes anställning
Det går inte utifrån artikeln att slå fast att Ebba blev av med anställningen därför att hon larmat. Kommunen kan ha haft andra formella skäl.
Men omständigheterna är tillräckligt märkliga för att kräva granskning:
- hon slog larm,
- hon upplevde därefter att kollegorna tog avstånd,
- •hennes anställning avslutades några månader senare,
- •det angivna skälet var ett krav på antal arbetspass som hon säger sig ha uppfyllt,
- •hon uppger att hon inte informerats om det nya kravet,
- •kommunen hade tidigare förlängt hennes anställning.
Detta bör granskas genom handlingar, inte bara genom ord mot ord. Framför allt bör man begära ut beslut, sms, bemanningsunderlag, interna mejl och de regler som påstods gälla för timvikarier.
Nu måste korten fram på bordet. Och personal och chefer bytas ut.
Artikeln stärker på tre avgörande punkter den kritik vi från Karlstadpartiet tidigare framfört:
- Problemen förefaller bredare än enskilda individer. Ebba beskriver ett inlärt och normaliserat arbetssätt, inte enbart några avvikande personer.
- Ledningen kan ha känt till betydligt mer, betydligt tidigare. Hon säger att hon berättade allt för både enhetschef och högre chefer redan under sin anställning 2025.
- Kommunens åtgärder kan inte bedömas utan att hela styr- och informationskedjan granskas. Det räcker inte att granska omsorgspersonalens handlande. Man måste granska mottagandet av larmen, dokumentationen, arbetsrättsliga åtgärder, Lex Sarah-processen, informationen till nämnden och hur visselblåsaren behandlades.
Det här är nästan ett skolboksexempel på varför förvaltningen inte själv bör få avgränsa granskningen. Ebbas uppgifter riktar frågor direkt mot förvaltningens egen kunskap och handläggning.
Den kanske mest centrala frågan är enligt vår mening:
Ebbas berättelse väcker allvarliga frågor om kommunens tidigare tidslinje. Om hon redan under sommaren 2025 berättade för både enhetschef och högre chefer om återkommande hårdhänthet och bristande omsorg måste kommunen nu redovisa när varje chefsnivå fick kännedom, vad som dokumenterades och varför den formella rapporteringen dröjde.
Från djupet av våra politiska, demokratiska och humanistiska hjärtan vill vi tacka Ebba för det mod och det stora hjärta hon uppvisat. Tänk att det ska krävas en 19-årig vikarie för att sanningen om den här typen av vidriga vanvård ska komma fram. Nu måste både Liridona Rama och nämnden lägga korten på bordet. Nu måste sanningen fram.
Och när det gäller åtgärder som måste vidtas så är vi helt eniga med Ebba:
– Byta personal, helt och hållet, rutiner och chefer. Cheferna gör ingenting även om de känner till problemen. Ut med det gamla och in med det nya. Jag tror att man behöver fler med omtanke.